'Days Gone' spelrecension

I nästan tre år har jag väntat tålmodigt på att PlayStation-exklusivet ska komma ut. Det var när jag såg avslöjandet från E3-evenemanget 2016 som jag visste att mitt intresse var på topp. Nu, 2019, har spelet äntligen kommit och även om det inte är vad jag förväntade mig, är det fortfarande ett bra spel i grunden.

Innan jag pratar om spelet och fördjupar mina tankar så här långt vill jag diskutera något som har med spelet att göra först. Jag har sett en hel del kritiker och recensenter där ute säga att Days Gone-världen är intetsägande och att historien är tråkig. Nu kan jag lätt erkänna att detta är falskt. Spelet är inte det bästa där ute men vi måste komma ihåg att detta spel kom från en utveckling som bara hade cirka 50 personer. De har nu bara runt 130-40 personer. Förutom kritiker som Skill Up, ACG (YouTube), Joraptor (YouTube) och LaymenGaming, finns det inte många att lita på. Det här är absolut inte ett perfekt spel, det finns faktiskt inga perfekta spel. Men spelet gör en hel del bra och det dåliga uppväger helt enkelt inte det goda.

Det första vi bör prata om är spelet. Nu finns det tillfällen i spelet då spelet känns ganska bra. Spelupplägget i dess kärna känns dock ganska chunky. Att flytta runt med Deacon kan verka ganska besvärligt ibland och när du försöker placera honom perfekt i en position kan det vara ganska svårt. Det är inte alltid så här eftersom det finns tillfällen då du bara strövar runt i världen fritt utan något egentligt mål. När man säger det är spelets tjocklek inte det enda problemet. Vapenspelet i det här spelet är ganska hemskt. När jag spelade tänkte jag att det kanske bara är en inlärningskurva eller något att vänja sig vid. Men ju mer jag spelade desto mer var det tydligt att mina perfekt riktade skott saknades och mina uppenbara missar på något sätt träffade målet.

Pistolspelandet i det här spelet är inte det värsta jag har upplevt men det var definitivt inte roligt. Så mycket att jag många gånger förlitade mig på närstrid och smyg som faktiskt fungerar riktigt bra i det här spelet. Hand-to-hand-striden är riktigt bra här och även om den inte uppfinner hjulet på nytt eller något så är det riktigt roligt.

Nu vill jag prata om spelets prestanda eftersom det här är ett problem som jag börjar få. Under mina 10 timmars spelande hittills har jag upplevt exakt två spelkrascher och en annan gång då spelet helt enkelt inte kunde laddas in. Detta är inte det enda problemet med prestandan som många av er säkert redan vet vid det här laget . Spelet har många pop-in och outs. Det är riktigt dåligt ibland. Vid ett tillfälle cyklade jag på min cykel och vägen jag faktiskt körde på var obefintlig under några sekunder innan den dök upp. Det var bara en riktigt konstig upplevelse och en som minskade all nedsänkning jag kände vid den tidpunkten . Jag bör notera att jag för närvarande spelar detta på PlayStation 4 och inte Pro så det är förmodligen därför jag har dessa problem.

Den öppna världen i sig är otroligt väldesignad och gör att jag ständigt vill gå från ett område till ett annat. De snöiga bergen, de djupa skogarna och de ensamma motorvägarna är bara vackra i det här spelet. Bland allt detta känns världen ganska inlevd, inte för att det finns monster i världen, mer på grund av de slumpmässiga händelser som kan utlösas när som helst i spelet. Det hjälper att spelet ger ifrån sig denna mörka, deprimerande atmosfär när du befinner dig i en värld full av zombies.

När man säger det, finns det några problem med den öppna världen också. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med variation när det gäller byggnadsdesign och bytevariation. Oftare än inte kommer du att gå in i byggnad/hus för att plundra och du kommer att upptäcka att varje byggnad och hus har nästan samma exteriör. Detta blir ganska irriterande men inte så mycket att jag var uttråkad av spelet.

Om någon frågar mig vad jag tycker om Sam Witwer som röstskådespelare, kommer jag alltid att tänka på hans otroliga prestation som Deacon. Sam Witwer hällde sin själ i den här rollen och det märks. Spelet drar stor nytta av att ha en helt fantastisk röstskådespelare för Deacon. Som karaktär kan Deacon dock bli ganska irriterande i början av spelet, men du kommer snabbt att börja gilla honom. Hans personlighet är en som förändras under hela spelet och du kan se hur mycket han har påverkats av allt. Oavsett om det är att behöva skicka iväg sin fru i början av spelet eller att leva i en döende värld. Deacon är bara människa och spelet påminner dig hela tiden om det.

Nu när det gäller berättelsen kan jag inte kommentera alltför mycket om den ännu eftersom jag bara är 10 timmar inne. Men från vad jag har sett hittills i att Deacon förlorade sin fru, måste ta hand om Boozer och försöka ta reda på det om hans fru faktiskt lever eller inte. Historien är väldigt intressant och jag kan bara se att den blir bättre. Spelet är uppenbarligen väldigt storydrivet och fokuserar mer på karaktärsutveckling än något annat.

Uppenbarligen eftersom jag ännu inte har avslutat spelet kan och kommer mina övergripande tankar att förändras. Men vad jag kan säga är att det här spelet är riktigt roligt att spela och även om det inte erbjuder det bästa spelet, ger det en riktigt bra historia. Spelet ger också några fantastiska karaktärer och en ganska bra värld. Dessutom kan de prestandaproblem jag stötte på rättas ganska enkelt. Något som överraskade mig var hur lite freakarna har med historien att göra. Som ett spel som utspelar sig i en zombieapokalyps fann jag det här ganska udda men jag tror att jag föredrar det så här.

Så där går du. Det är mina första tankar om spelet så här långt. Eftersom jag inte har avslutat spelet kommer mina tankar att förändras, men jag tror inte att de kommer att förändras till det sämre. Om jag var tvungen att betygsätta spelet så har det hittills legat på 7,5/10 och det är inte ett dåligt betyg på något sätt nödvändigt.